Saltkråkan

Saltkråkan 

I worked at a day care at Norra Fäladen, Saltkråkan  week 14-15. The day care was on a bus so we were outdoor every day. We drove the bus to a new location every day. They have been there before but different locations every day. All kids have the clothes on the bus and I helped them with that and what they want me to do. We eat on the bus or outside if it´s not raining or somthing like that. The are toys inside the bus and if it´s raining could they be there and see a movie.

I have done the same thing as a real ”teacher”. But we learned the other teacher to use IPad. I have really fun all kids like me but it was a little annoying when all kids said can I hold your hand, play on your phone, look at your phone like that but I have learned much. I have four siblings and what I see so are kids different when they not are home. At home are they more whining and disobedient. 

Vänskap via Facebook

Vänskap via Facebook

När jag var liten var jag ute med kompisar och ringde på hemtelefonen som inte ens hade en display. Det var så man höll kontakten, man pratade på dagis om att när man kom hem skulle vi ringa varann och fråga om vi kunde ”leka”. Man gick ut och ringde på sina kompisar och man var ett helt gäng ute. Min bästis Ellinor som jag hade som liten vi träffades varje dag. Men sen flyttade jag till Kävlinge och när jag flyttade tillbaka till Lund hade hon flyttat. Vi tappade automatiskt kontakten.

De gammal vänner man hade som man träffade när man vart liten hör man mest av ibland på Facebook eller skickar ett SMS . Man tappar kontakten och vet knappt om man verkligen känner varann längre. När man är hemma och är sjuk och ser att fler vänner är det genom att kolla på deras Facebook sida eller kolla om de är online. Man kan bara trycka upp chatten och starta ett videosamtal. Vänner finns nu bara ett klick bort, man ser deras bilder och hur deras liv har förändrats. Kontakten blir via sociala medier. Men de gammal vänner man hade som liten hör man mest av på Facebook eller något liknade. Hade inte Facebook funnit så hade inte folk haft så många barndomsvänner bär de flyttar eller bara tappar kontakten som liten.

När jag var liten hade man alltid något att göra. Alla var kompisar med alla där man bodde.  Vi träffades ute sen gick vi och ringde på fler. Det var så jag fick min första bästa vän. Vi träffades varje dag. När jag blev runt sex år så flyttade jag och vi tappade kontakten. När jag sen skaffade Facebook några år senare blev vi vänner där. Vi chattar där som jag gör med många andra kompisar också men jag träffar nästan aldrig henne. Man lär känna fler folk via Facebook och man är kompisar där även fast man inte har träffats eller ens sett personen på riktigt. Hade jag flyttat nu och vi var bästa vänner så hade vi inte tappat kontakten. Nu har jag Facebook jag kan bara logga in klicka upp chatten och bestämma en dag vi ska ses. Vänner finns bara ett klick bort. Hade Facebook inte funnits hade inte folk varit lika mobbade över nätet, man hade haft mindre vänner man höll kontakten med, all information som finns över Facebook hade nått fram mycket senare.

Mobilen vibrerade och det var en notis från Facebook. Jag kollade och det var ett meddelande från Ellinor: Vill du ses en dag? Precis som när vi var små.